berran.blogg.se

Då var det dags igen. Måste komma ihåg sen. Och har tt skrivit så skriver jag, för vi är jämlika roomies i allt. Åh, nu har finveckor med besök av två briljanta systrar och härskaren av Norrköping passerat. Det har varit fina fisken hela tiden men nu är det dags att vakna upp till verkligheten igen. Tyskalektionerna är givande och roliga och det är trevligt att träffa lite nya människor. Nyktra, trevliga, smarta människor från alla världens hörn. Idag efter lektionen slog jag följe med Anouk, och vi kom inte längre än till mitten av Alexanderplatz. Där stod nämligen tre glada män och spelade för glatta livet. En på gitarr en på trumma och en på fiol. Fiolkillen var helt klart min favvo. Han dansade liksom runt och hade samma nöjda min i ansiktet som Frida har när hon kliar på sitt knä. Det var fortfarande varmt på gatustenarna och både cigarettrök och kloka ord utbyttes. Sedan åkte jag hem, skulle lajja med Tilda men hon var iväg, och sen passade det sig inte att träffas för tt hade hjärtklappning. Efter att ha ätit min mozzarellapasta lugnade hon dock ner sig. Så vi hade myskväll med bästa Berlin-duon. Åter till vardag i vårt ovardagliga liv. Det här är också veckan då jag verkligen ska ut och leta jobb igen på allvar, måste också höra av mig till volontärföreningen. Ska jag stanna och bli en mästare på Tyska kommer det ju nämligen snart att behövas en inkomst. Ska bara försöka övertala mitt dag-jag om det också.